Familjeterapi definieras som en professionell och medveten metod för att undersöka, förstå och behandla familjens interna interaktioner samt störningar och lidande som förekommer hos enskilda familjemedlemmar. Målet med familjeterapi är att förändra de interaktionsmönster som upprätthåller individuella psykiska hälsoproblem och hindrar utvecklingsmässigt konstruktiva lösningar. Detta uppnås genom att lyfta fram positiva resurser och möjligheter inom interaktionen.
I Finland är familjeterapi en form av psykoterapi som kan få ersättning från Kela som rehabiliteringspsykoterapi. Familjeterapi kan också fås som krävande medicinsk rehabilitering med stöd från Kela. De flesta familjeterapeuter i Finland arbetar inom den offentliga sektorn. Familjeterapi började utvecklas på 1950-talet, särskilt inom barnpsykiatri och behandling av psykos. Under sin historia har familjeterapi påverkats av olika teoretiska ramverk och kombinerar bland annat lösningsfokuserade och narrativ arbetssätt, strukturella, systemiska och strategiska perspektiv, samt nyare inriktningar som reflektiv, dialogisk och resursskapande metodik.
Familjeterapi som behandlingsmetod
I synnerhet i dialogisk och resursorienterad familjeterapi är den teoretiska ramen social konstruktionism, det vill säga den sociala konstruktionen av verkligheten. Detta perspektiv innebär att verkligheten konstrueras inom de sociala relationer vi lever i. Det handlar också om en starkt diskursiv och kontextuell grundidé, som innebär att problemets verklighet konstrueras genom språk och är knuten till en specifik kontext. Problemet ses alltså inte som en inre psykologisk brist hos individen, utan fokus ligger på att hitta resurser genom samtal.
Den amerikanska psykologen Harlene Anderson utmanade tidigare systemisk familjeterapi genom att påpeka att system inte skapar problem, utan att problemen inom familjen skapar speciella interaktionssystem. Familjeterapi syftar alltså till att påverka dessa särskilt formade interaktionssystem.
Familjeterapi som behandlingsmetod
Familjeterapi används främst för att hantera och behandla relationsproblem som kriser vid skilsmässa och svåra psykiska störningar såsom schizofreni, samt som stöd för andra terapimetoder. Familjeterapi kan tillämpas både på tydligt definierade psykiska störningar, svåra konfliktsituationer inom familjen, störningar i interaktionen samt familjens vanliga kriser. Forskning har visat att införandet av familjeterapi i behandlingen har förbättrat resultaten av den grundläggande terapin som används inom den offentliga sjukvården.
Forskning har visat att familjeterapi är effektiv, även om den inte har studerats lika mycket som andra psykoterapiformer. Familjeterapi har visat sig vara framgångsrik för ungdomar som har beteende- och känslomässiga störningar, missbruk samt ätstörningar. Det finns också viss evidens för dess effektivitet vid behandling av depression, självskada och kroniska somatiska sjukdomar.
För vuxna har familjeterapi visat sig vara effektiv vid behandling av schizofreni, missbruk, demens samt riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. När det gäller parterapi har forskning visat att den är effektiv bland annat vid behandling av depression, äktenskapskonflikter, övervikt och riskfaktorer för hypertension.
Forskning har också visat att tydlig kommunikation kan skydda mot uppkomsten av psykiska sjukdomar, även om det finns genetisk benägenhet. En utmaning vid mätning av familjeterapins effektivitet är vad som faktiskt mäts. Är det förändringar i symptom, diagnos, anpassningsmekanismer, familjens interaktion eller klientens tillfredsställelse med behandlingen? I de flesta studier har huvudfokus varit på förändringar i de symptom som klienten upplever.
Även om familjeterapi är effektiv enligt forskning och erkänd som en form av psykoterapi i Finland, är andelen familjeterapi bland Kela:s rehabiliteringspsykoterapier mycket liten jämfört med Kela:s ersatta individuella terapi. Å andra sidan arbetar de flesta familjeterapeuter på den offentliga sektorn, vilket innebär att familjeterapi inte är lika lättillgänglig på den privata sektorn som individuell psykoterapi.
Detta innebär att högkvalitativ, forskningsbaserad och effektiv psykoterapi är tillgänglig på en lägre tröskel redan inom offentliga tjänster. I den senaste ledaren i tidskriften Perheterapia lyfter Eija-Liisa Rautiainen fram nätverks-, familje- och parterapeutiska arbetsmetoder i samband med terapiåtagande, som är lämpliga för att stödja den kortvariga psykoterapi och psykosociala stöd som ges inom primärvården.
Eftersom utbildade familjeterapeuter redan arbetar inom den offentliga sektorn skulle användningen av deras psykoterapeutiska kompetens inte heller medföra ytterligare kostnader. Det är viktigt att utnyttja befintliga resurser för att säkerställa att kunderna får så högkvalitativ och effektiv hjälp som möjligt så tidigt som möjligt.
