Enligt den sociala konstruktionismen byggs verkligheten upp genom sociala relationer. Vår existens och identitet formas i relation till andra människor. Vi finns till eftersom vi har relationer till vår omvärld. Men skulle vi existera om vi inte hade några relationer till andra, om vi levde utan kontakt med andra människor och annat liv? Den tidsepok, kultur och miljö som vi föds in i definierar i hög grad vår verklighet och vår identitetsutveckling. Den tidsepok som våra far- och morföräldrar levde i var mycket annorlunda än den tidsepok vi eller våra barn lever i.
Vi bygger vår identitet utifrån de relationer vi har med andra människor och vår omgivning. Vår identitet formas också av den omgivande kulturen. Från barndomen lär vi oss vilka beteenden och regler som är typiska för den miljö där vi växer upp, vare sig det handlar om kultur i ett bredare perspektiv eller inom en enskild familj. Vi lär oss vad som är tillåtet beteende, vad som är förbjudet, vad som förväntas av oss och hur vi får bekräftelse.
Som barn formar vi vårt beteende, våra tankar och vår självbild baserat på den feedback vi får från våra föräldrar. Tillåter våra föräldrar oss att visa våra känslor? Får vi bli arga om vi inte kan klä på oss själva? Får vi gråta om vi skadar oss? Får vi glädjas åt våra framgångar? Hur våra föräldrar förhåller sig till dessa frågor beror på vad som anses lämpligt i den kultur och den familj där de har vuxit upp.
Hur vår identitet byggs upp?
Identitet definieras som en individs uppfattning om sig själv, och det är centralt kopplat till individens känsla av eget värde. Vår uppfattning om oss själva och vilken typ av personer vi är påverkar vårt handlande och beteende. Identitet svarar på frågan ”vem är jag?”, och det är viktigt att se den som något som förändras över tid. Identitet utvecklas och förändras genom livet, och dess utveckling är en kontinuerlig interaktiv process. Utvecklingen av identitet, det vill säga hur väl man känner sig själv, är starkt kopplad till välbefinnande och lycka.
Utvecklingen av den egna identiteten börjar med att uppleva sitt temperament, personlighetsdrag och fysiska egenskaper. Man kan utveckla sin identitet genom att reflektera, ifrågasätta och jämföra sig själv med andra. När man utvecklar sin identitet är det viktigt att tänka på frågor som vilken typ av person man är och vilka grupper man vill tillhöra.
Hur vår identitet byggs upp?
För ett litet barn är föräldrarnas närvaro, tid, omtanke och stöd avgörande för att utveckla en positiv självbild, identitet och sociala färdigheter. Hur barnet talas till under de första åren av livet formar barnets inre dialog, det sätt på vilket barnet, och senare vuxna, talar till sig själv. Under tonåren ökar betydelsen av vänner, skola och fritidsintressen för att bygga identitet.
Föräldrarstöd, närvaro och vägledning är fortfarande mycket viktiga även om tiden som tillbringas med familjen minskar. För identitetens utveckling är det viktigt att individen får prova olika saker, se möjligheter, reflektera över olika världsbilder och göra val mellan dem. Föräldrarnas roll är särskilt viktig i de tidiga skedena av identitetsutvecklingen. Ungdomen behöver stöd från sina föräldrar när hon i tonåren börjar jämföra familjens värderingar med vad världen erbjuder. Vid denna tidpunkt måste föräldrar förstå att ungdomar kan ifrågasätta familjens värderingar och göra andra val än de själva gjorde. Den viktigaste utvecklingsuppgiften under tonåren är att forma sin egen identitet.
Även om identitetens bildande och formande är starkt kopplad till ungdomstiden, är identiteten i ständig förändring genom hela livet. Uppfattningen om sig själv, sina förmågor och sina svagheter formas i relation till andra människor och de sociala nätverk som omger oss. Identitet innebär därför inte bara en uppfattning om mig själv, utan också om oss och er. Grunden för självuppfattningen skapas i de nära relationer vi lever och växer upp i, baserat på varje kultur och tidsepok.
