Världen är fylld med prat och ljud. Hur väljer vi mitt i informationsflödet vad vi ska uppmärksamma, vad vi tror på och vad vi upplever som meningsfullt för oss?
Våra val styrs av våra egna uppfattningar om saker, livet och den värld som omger oss. Vi väljer att tro på den information som bäst passar vårt eget trossystem. Det finns inget fel eller ont i detta, vi alla fungerar på det här sättet. När jag ser en film med en vän ser vi båda samma film, men vi upplever den på olika sätt, utifrån våra egna uppfattningssystem. Även om jag har vuxit upp med mina syskon i samma familj, med samma föräldrar, och vi har upplevt samma saker, har vi alla vår egen historia att berätta om våra barndomsupplevelser.
Lyssnandets och hörandets färdigheter
I terapiarbetet, liksom i alla andra yrken där man arbetar med människor med syftet att hjälpa dem, är det viktigt att granska sina egna trossystem. Vilken berättelse berättar jag för mig själv om mig själv? Vilken berättelse berättar jag för mig själv om andra människor? Vilken berättelse berättar jag för mig själv om mina kunder? Hur påverkar de berättelser jag berättar för mig själv om mig själv och andra människor det jag hör när kunden berättar sin egen historia? Lyssnar jag på den berättelse som mitt sinne skapar om denna kund, eller hör jag det som kunden faktiskt berättar för mig utan mina egna förutfattade meningar?
Lyssnande kan verka enkelt, tänker många. Sant. Men att verkligen höra är betydligt svårare. Du kan minnas en situation där du försökt berätta något för någon, men när samtalet är över har du kvar känslan av att den andra personen inte alls förstod vad du försökte säga. Jag kan själv komma på flera exempel på tillfällen när jag har försökt förmedla något som var viktigt för mig, men där mottagaren inte riktigt har hört mig.
Ibland har lyssnaren försökt förstå mig för snabbt, gett mig färdiga betydelser eller avslutat meningar åt mig. Ibland har lyssnaren inte orkat med min oro, utan istället gett välmenande råd istället för att låta mig berätta eller fokusera på att höra och ställa fler frågor. Att bli hörd har en oerhört stor betydelse, särskilt i terapiarbete. Att bli hörd ger personen en upplevelse av att vara värdefull och att även hans eller hennes ord har betydelse.
Lyssnandets och hörandets färdigheter
Hur lyssnar jag så att den andra personen får lust att prata med mig? Jag tror att det börjar med att jag blir medveten om de berättelser jag berättar för mig själv; om mig själv, om den omgivande världen, om livet i allmänhet. Och att jag blir medveten om min egen inre dialog, det samtal jag har med mig själv om de ämnen jag diskuterar med mina klienter. Påverkar mina egna värderingar hur jag styr samtalet? Försöker jag förstå för snabbt, eller frågar jag om jag inte förstår? Försöker jag verkligen förstå min klients inre värld, hur han eller hon uppfattar livet och världen? Påverkas samtalet av vad jag vill utreda eller av vad min klient vill berätta?
Om vi inte verkligen lyssnar på och hör vad våra kunder berättar för oss, finns risken att vi börjar behandla utifrån hur vi själva förstår världen. Kunden blir frustrerad och vi blir frustrerade. Det är viktigt för oss att bli medvetna om våra egna automatiska sätt att höra, se och tänka, så att vi verkligen kan vara till hjälp i terapiarbetet. Vi behöver vara mer intresserade av lokal kunskap, av den verklighet våra kunder lever i och hur de förstår världen, snarare än av generell kunskap, eftersom de flesta av oss människor inte passar in i färdiga mallar.
Nästa gång du samtalar med någon, vare sig det är i terapirummet, hemma med din partner, på café med en vän, eller i bilen med din tonåring, stanna upp och lyssna verkligen. Lyssna på vad du hör den andra säga, hör vad dina egna tankar säger. Bli medveten om huruvida det är dina egna tolkningar av vad den andra säger som styr samtalet, eller om du verkligen försöker förstå din samtalspartner. Fokusera också på att höra allt som inte sägs högt. Osagda budskap har ofta större betydelse än de ord som uttalas.
