Traumaterapi är en form av psykoterapi som fokuserar på att hjälpa personer som har upplevt traumatiska händelser. Målet är att minska symptom som är relaterade till trauma, såsom ångest, depression, sömnstörningar, rädslor och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Genom traumaterapi strävar man också efter att förbättra individens förmåga att hantera och bearbeta sina traumatiska upplevelser samt stärka dennes motståndskraft och livskvalitet.

Traumapsykoterapi kan användas för att behandla både psykiska symtom som orsakas av enstaka krissituationer och de effekter som komplex och återkommande traumatisering kan ha på individens liv. I traumapsykoterapi arbetar man på ett säkert och lugnt sätt och använder sig av terapeutiska metoder som har visat sig vara effektiva och nyttiga.

Traumapsykoterapeutiskt arbete utgår alltid från traumas påverkan på nutiden. Traumapsykoterapi kan delas in i tre faser, som terapin följer. Dessa faser är stabiliseringsfasen, fasen för bearbetning av traumat och omorienteringsfasen. Under stabiliseringsfasen fokuserar man på att öka klientens resurser, stärka känslan av trygghet och förmågan att förbli i nutiden.

Under bearbetningsfasen av traumat arbetar man med att hantera störande upplevelser och traumaminnen. Målet med denna fas är att integrera traumaminnena i personens livshistoria. I omorienteringsfasen är det viktigaste att återgå till ett normalt liv, upprätthålla hälsosamma relationer och bearbeta sorg. Faserna är inte klart åtskilda eller linjärt övergående från en till nästa, utan man rör sig mellan dem och återvänder ibland från en fas till en annan.