Varför växer den ena upp till brottsling och den andra till offer?

För att kunna utforska detta ämne vidare måste vi gå tillbaka ända till barndomen, eftersom mycket av hur vi uppfattar och förstår världen föds ur händelser och upplevelser i vår barndom. Att ta hänsyn till vår historia är också viktigt eftersom en stor del av de människor som har orsakat lidande för andra människor och för mänskligheten i allmänhet har burit med sig den ilska och vrede som ledde till dessa händelser ända tillbaka till barndomen. Det kan ha handlat om skolmobbning, fientligt föräldraskap eller våld. Inget av detta rättfärdigar naturligtvis handlingarna, men det är nödvändigt att ha detta i åtanke för att kunna gå vidare. Vad är det då som gör att en person växer upp till brottsling och en annan till offer?

Det finns många människor bland oss som uttrycker sina mörka tankar genom skrift eller konst, och till och med i samtal. Är detta farligt? Och hur är det med dem som är intresserade av skräckfilmer, krigsfilmer eller våldsamma spel? Det är tydligt att forskning visar att sådana kopplingar inte leder till att människor blir kriminella.

Jag vill verkligen inte ställa mig på brottslingarnas sida eller försvara deras handlingar, utan jag vill uppmärksamma vad som verkligen är fel.
Det vi ser i dag är ett mönster där allt fler människor begår allt mer fruktansvärda handlingar, de flesta av dem ställs till svars för sina handlingar, men ingenting förändras egentligen.
De får behandling, men den är inte tillräckligt effektiv, framtida brottslingar identifieras inte och våldet fortsätter.
Hela systemet är paralyserat.

Om vi misstänker att en person håller på att begå en hemsk handling kan vi alltid försöka övertala personen att söka hjälp.
Troligtvis kommer personen inte att ta emot hjälp, eftersom personer med antisociala drag inte har något behov av att ta emot hjälp och inte är villiga att förändra sig själva.
Vi kan anmäla dem till polisen, men inte ens det är någon garanti för att handlingen inte kommer att begås.

(Acceptance and Commitment Therapy), som har använts på flera institutioner i USA och resultaten av studierna har varit positiva.
Aggressiviteten har minskat bland personer som genomgått denna behandling.
De metodstudier som hittills har gjorts har gjorts på personer som redan har klassats som kriminella, och även om studierna visar på goda resultat i form av bland annat minskad aggressivitet så räcker inte det i min värld.
Om vi vill att dessa brott inte ska ske över huvud taget räcker det inte med att de som redan har begått brott inte får möjlighet att upprepa dem.

Allt jag har skrivit hittills handlar om vuxna, eller nästan vuxna, som begår brott.
Finns det verkligen inget vi kan göra innan de blir vuxna?
Och ja, det är precis vad vi borde göra.
Det är helt omöjligt att med säkerhet säga vad som gör en person till en brottsling.
Men vi vet att de flesta brottslingar har utsatts för traumatiska upplevelser i barndomen och har egna erfarenheter av att vara offer.
Vi vet också att de flesta har interpersonella problem.

Finns det något sätt att upptäcka dem tidigare?
Om vi frågar barnen så är jag ganska säker på att det i varje barngrupp finns ett barn som ljuger, hittar på historier och skadar andra på något sätt.
Men det betyder inte att de kommer att bli brottslingar, utan det är tecken på att barnet har interpersonella problem.
Vi kan dock inte skilja mellan vilka som växer upp till brottslingar och vilka som växer upp till offer.
I stället kan vi inkludera alla barn och arbeta med dem på lika villkor, och på så sätt ge alla en likvärdig utbildning.
För det är där allting börjar.

Ett barn som redan från tidig ålder har fått träna på att uttrycka känslor och sociala färdigheter har större chans att lösa konflikter genom samtal och färre psykiska problem.